Porträtt 2010
Namn:
Lina Boiso (fd Norén)
Aktiv i föreningen under åren:
2004 – 2012
Hur du hamnade i föreningen:
När jag flyttade till Linköping hösten 2004 för att studera hade jag tänkt sluta spela fotboll. Det blir inte alltid som man tänkt, Maria Jonson såg lappar i studentkorridoren där jag bodde om att BK Tinnis sökte nya spelare och övertygade mig om att följa med på en träning. Den enda träningen blev totalt 8 år med ett års uppehåll för utlandsstudier. Vad gjorde då att jag fortsatte spela så länge när jag egentligen skulle sluta? Självklart är fotboll en otroligt rolig sport men framförallt har det varit alla härliga människor. Att som ny i en stad få lära känna personer i olika åldrar samt ha en knytpunkt utanför studierna var för mig värdefullt. I Tinnis utvecklades jag dessutom till en bättre fotbollsspelare. Den där första träningen var tempot så högt att jag ringde min pappa efteråt och sa att det går alldeles för fort så jag hinner inte med! Hans svar var ”Ge upp då” men det är något jag inte gör så jag fick helt enkelt göra mitt bästa för att anpassa mig till tempot.
Bästa minne i Tinnis:
Detta kanske inte är mitt bästa minne men något jag minns väl. Vi skulle köra till en match någonstans på ”landet”. Jag kör först och ser plötsligt en ankfamilj som är ute på söndagspromenad tvärs över vägen. Givetvis bromsar jag in och det gör även bilen bakom mig. Bil nummer tre däremot har lite hög fart och får helt enkelt svänga upp bredvid oss för att det inte ska bli en krock. Chauffören till bilen undrar lite upprört vad som händer. När jag visar på ankorna får jag ett ”J-la djurvän!” till svar. Till saken hör dock att jag körde en liten röd polo och en krock med en hel ankfamilj hade nog inte bara skadat ankorna utan även en tredjedel av laget så jag skulle säga att jag är inte bara djurvän utan även Tinnisvän!
Tinnis har gett mig många minnen inte bara i bilen utan även på och utanför planen. Några saker jag minns:
- Cykelfesten efter serieseger div 3 2006
- En försäsongsträning när jag och Malin Ljung sprungit våra 4 x 2,5 km i Vidingsjö och precis ska gå i mål och Tommy säger ”Ni sprang så fort så ni hinner ett varv till”
- Segerduschen av Sami efter serieseger div 4 2009
- Hur jag när vi skulle spela in Tinnislåten inte kunde prata dalmål trots att Stefan snällt försökte berätta hur man gör. Den punkten fick strykas…
- Första gången Helen Rengman skrek kuuuula!!
- Den gången vi tävlade i hur många bollar man kan sätta sig på under en viss tid och jag inte kunde sätta mig på toaletten under flera dagar efteråt
- Guldfesten efter serieseger div 3/4 2012
