Porträtt 1983
Namn:
Maria Bindå
Aktiv i föreningen under åren:
Jag spelade i BK Tinnis mellan 1980-1987. 1979-1980 jobbade jag tillsammans med Mia Lej Lindell på Malmengården och lockades av Mia att börja lira i Tinnis. På den tiden spelade jag även handboll i RPIF och hade även ett antal år tidigare spelat fotboll i BK Derby under en kortare period.
Bästa minne i Tinnis:
Starka minnen som jag har från dessa år är alla glada skratt o käcka kommentarer. Det var en klämkäck jargong o bra gemenskap i Tinnis tycker jag. Vi tränade jämförelsevis lite och ”lugnt” under dessa år för att spela på den nivån som vi ändå gjorde. På Folkungavallens A-plan trivdes vi alldeles utmärkt. Träningarna, med en gräns vid – 10 grader, på ”Blåsebro” var ibland vidriga men vi kämpade på i alla fall.
1983 som jag vill beskriva lite extra var året som BK Tinnis Matklubb ” Matis” bildades. Jag tog initiativ till Matis då jag snodde, men så klart förädlade, den Matklubb som IF Saab’s handbollsherrar hade. De hade måndagsklubb med en maträtt medan vi vanligtvis hade Matis fredag eller lördagkväll o tre rätter. Förutom att bjuda varandra på god mat o dryck, så bjöd vi även varandra på glada skratt o gemenskap. Vi lär (yes vi är still going strong) oss också massor nya favoriträtter. Från början var runt hälften av Tinnis A-lag deltagare i Matis, antalet och vilka personer har varierat över tid. Enligt min uppfattning skapar gemenskapen utanför plan även en hel del extra känsla för att kämpa för varandra på fotbollsplan. Ett mycket starkt Matisminne jag har är från sommaren 1986 då Catta Davour och Jane Karlsson kom cyklandes hem till mig ”huliganmålade” med mjöl på vaselin samt knallrött läppstift samt ös i bergsprängaren med ” Vi är röde vi är vide”. Att de hade gjort en tzatziki med säkerligen 10 vitlöksklyftor gjorde också succé. De fyra tappra Matis-tjejer som fortfarande har matiskvällar är jag, Mia Lindell, Ann Erbs o Camilla Granlund. Genom åren har Matisgänget firat en del jubileumsår med tillhörande roliga resor, dock ännu ej någon fotbollsresa. Även om det var länge sedan vi la fotbollsskorna på hyllan så kör Matis på med 32-årsjubileum till hösten och åren i Tinnis har verkligen givit mig fina vänner för livet.
Tinnis är grönt, ligg i och gno. Tinnis är vitt, här vilar ingen ro. För de färgerna grönt och vitt ska jag kämpa för laget mitt. Om de andra ska oss slå, så får dom kämpa så dom blir blå. För tjejerna i vårat Tinnisgäng gillar inte alls att få däng. Tinnis är grönt… Ja den slagdängan går inte av för hackor och sjöngs mer eller mindre bra genom åren!
