Porträtt 2002
Namn:
Malin Ljung
När vindarna viskar mitt namn
Vi får förflytta oss nästan tretton år bakåt i tiden, närmare bestämt till augusti 2002. Innan dess är min enda relation till Linköping flygplanen utmed E4:an halvvägs till Stockholm hemifrån Smålands djupa skogar. Att det blev just Linköping är mer eller mindre en tillfällighet och att jag nu tretton år senare valt att leva och bo kvar i denna stad bygger också på en rad olika tillfälligheter precis som livet i allmänhet.
Jag har alltid tyckt om att spela fotboll och varje rast på låg- och mellanstadiet spenderades ute på fotbollsplanen. Vart jag än befunnit mig i världen har jag hela tiden hållit mig fast vid detta intresse och det har varit en social dörröppnare på många sätt och vis. När jag flyttade till Linköping hade jag planer på att försöka leta upp något lag att spela i och att det blev BK Tinnis var egentligen också bara en tillfällighet. Tack vare ”Kenneths lappar” fick jag kännedom om BK Tinnis och bestämde mig för att ta kontakt.
Åren i BK Tinnis har inte bara gett mig möjlighet att träna fotboll utan vänner för livet och en anknytning till Linköping som stad inte bara som studentstad.
Det är många skratt och minnen både på och utanför fotbollsplanen som jag delar med mina lagkamrater från 2002 och fram tills dess att jag valde att sluta spela (året för detta är lite oklart… då jag hade svårt för att helt och hållet ”lägga skorna på hyllan”). Jag är fortfarande otroligt glad över att Harriet utsågs till matchens lirare när vi mötte Linghem borta 2006. Det blev säsongens enda förlust och en förbannad tränare släppte av mig och Harriet i Bergsrondellen så vi fick gå hem till Valla. Som tur var hade både jag och Harriet plockat med oss en läsk var i väskan och Harriets vinst som matchens lirare, en After Eight, gjorde att vi, hungriga och med trötta ben, klarade av promenaden hem på drygt 45 minuter.
Varje gång jag hör låten När vindarna viskar mitt namn slår mitt Tinnishjärta lite extra hårt och jag ser framför mig alla gånger som vi tillsammans gjort succé på dansgolvet med våra snygga moves och sång till Pontares absolut bästa låt och den bästa ”pepplåten” inför match någonsin. Jag tänker även på alla otaliga gånger jag skickats fram för att ”snacka in” hela laget på diverse uteställen och våra lagfester borta på Bjällbogatan. Tack Mats för all varm saft på träningarna. Tack Kenneth för ditt engagemang. Tack Roine för alla år du har engagerat dig i BK Tinnis och tack alla härliga lagkamrater som jag haft möjlighet att lära känna både på och utanför plan.
//Malin Ljung, spelare i BK Tinnis från 2002 till (cirka) 2010
