Porträtt 1988
Namn:
Eva-Lena Persson
Aktiv i föreningen under åren:
1974-1994 förutom några år i mitten på 80-talet.
Hur du hamnade i föreningen:
Hamnade i föreningen när det erbjöds flicklagsfotboll i BK Tinnis dåvarande upptagningsområde Skäggetorp.
Bästa minne i Tinnis:
Då det blev ganska många år i föreningen är det väldigt svårt att peka ut något speciellt minne som betyder något alldeles extra. Det finns många stora och små händelser som har betytt mycket.
Jag har nog haft de flesta funktioner inom BK Tinnis. Jag har varit spelare, tränare, lagledare, domare, styrelseledamot samt ordförande, avgick 1994. På planen har jag spelat ytterback, innerback, forward och även målvakt.
Men låt oss ta det från början. Jag började spela som tioåring i ett flicklag i Skäggetorp med Marie ”James” Fridén (nuvarande Stridh) och Kerstin Haag Samuelsson som ledare. Från den här tiden är minnena något diffusa men jag vet att jag tyckte att det här var det bästa jag kunde göra. Jag fick träna fotboll på riktigt och även spela matcher i flicklagsserie. När jag var 14 år spelade jag min första match i A-laget. Detta var 1978 och då spelade jag tillsammans med bland andra James, Kerstin Haag, Mia Lindell, Cajsa Anderberg, Ingrid Arnesdotter, Grodan, Vivi, alla namn finns tyvärr inte i minnet. Detta år kom vårt flicklag F-64 på andra plats i serien och vi fick spela en förmatch på A-planen på Folkungavallen mot Kenty som vann serien om jag inte minns fel. Vilka som spelade huvudmatchen har jag inte en aning om, det var inte viktigt i sammanhanget.
Året därpå var vi fler unga spelare i A-laget och då myntades uttrycket ”Baby-kedjan”, den bestod av Christina Persson (då 14 år), Carina Radefjäll (då 15 år) och mig (då 15 år), resten av laget bestod ju mest av ”gamla tanter” de var ju jättemycket äldre än oss!!!!!!!!! Att bli kallad gammal tant fick jag senare själv uppleva när F-72 laget skulle spela seniorfotboll 1988, jag var ju åtta år äldre än dem.
I den här vevan började min ledarkarriär i föreningen bland annat med F-67 och F-65, vi kan väl säga så här, det var mycket fotboll!!!!!
Någon gång under den här tiden gick jag även domarutbildning så att jag fick döma flickserier. Ett starkt minne från domarkarriären var när jag dömde en match för 9-10 åringar, där det är 12 spelare som rör sig ca fem meter runt bollen, och en liten tjej ramlar och börjar gråta. Varpå minst fyra stycken vänder sig mot mig och säger ”domarn, du måste blåsa av, hon gråter ju!!” Jag försöker få spelarna att sparka ut bollen över linjen innan jag kan blåsa av, vilket jag lyckas med efter ett antal minuter. I sådana ögonblick inser man vad lagidrott och föreningar betyder för gemenskapen bland unga.
Årtalet jag har valt, 1988, betyder mycket för mig. Dels handlar det om att vara med om att återstarta seniorfotbollen i BK Tinnis och dels att få se övergången från flicklagsserie till seniorspel en gång till med något mognare ögon. Det hela började med att jag sprang på Kristina ”Marty” Pettersson och vi började prata. Hon sa att BK Tinnis skulle starta upp seniorverksamhet igen med hjälp av det äldsta flicklaget och undrade om jag kunde tänka mig att vara med i detta. Visst varför inte, blev mitt svar. I detta något äldre garde som var med om uppstarten var Ann ”Hajen” Nikolausson Erbs, Pia Dahlberg och Annika ”Ankan” Jonsson. Vi fick börja om i division 5 och det var lagom för oss något avdankade och hyfsat rutinerade spelare. De här åren bjöd på många glada minnen och tokiga upptåg. Bland annat myntades uttrycket ”arschin” som helt och hållet berodde på bristande kommunikation mellan mig och övriga backar. Jag försökte få laget att markera ”varsin” spelare, men det enda de hörde var ”arschin” vilket tog ett tag för alla att förstå, men i slutändan blev det bra. Jag lyckades också att driva Petra Kantelinen till vansinne över mitt tjat om offside. I mitt spel som (lite lat) libero spelade jag med ganska utpräglad offsidetaktik, som jag en gång i tiden lärt mig av Cajsa Anderberg, Petra spelade markerande innerback och tyckte att detta med offside inte var helt enkelt. Efter att jag ett antal gånger skrikit ”upp med laget”, ”akta offsidelinjen” vänder sig Petra mot mig och skriker tillbaka ”var fan är den där jävla offsidelinjen egentligen?!?”. Efter detta omskolade vi Petra till mittfältare och Anna Ekholm fick ta hennes plats som markerande innerback.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt och tacka alla ledare, medspelare och ”fotbollsbarn” som jag har kommit i kontakt med under min tid i BK Tinnis, för alla lärdomar ni gett. Att hantera med och motgång, att ta ansvar för mitt eget och andras agerande på och utanför planen, att acceptera andra människor som de är och att låta alla vara med i laggemenskapen, är saker som jag har haft stor nytta av i mitt liv efter fotbollskarriären.
Avslutningsvis kommer lite bilder från kombinerat läger och 25-års jubiléet 4-5 augusti 1990, på Vårdnäs stiftgård som avslutades med en match mellan Nya Tinnis och Gamla Tinnis.
Översta raden från vänster: Eva-Lena Persson, Okänd, Camilla ”Z” Carlsson, Okänd, Britta Andersson, Anna Granlund, Nina Karlsson, Helen Harrström. Nedre raden från vänster: Anna Ekholm, Jenny Nilsson, Stina Lindström, Fia Lindström, Lotta Wohlander, Miriam Carlsson. Liggande: Carola ”Cola” Gustafsson
